jag har suttit och skrattat och tokgillat nanna johanssons serier hela helgen, nu, snart. Kolla bara liksom!

Morfar
hur har du det?
jag vill krama dig, morfar
för jag har gjort det
alldeles för lite
jag känner saknad i det parti på kroppen som är till för att trycka till mot en annan människa vid närhet

Och morfar
jag ber dem skicka lite dadlar ibland
men de säger att palmerna dör
att eldklot med kemiska sammansättningar förgör
morfar, allt jag ville var att minnas dig lite bättre

Det är om nätterna, morfar
jag minns hur du brukade lukta
alla historier mamma berättade
om hur du i bruna, dammiga sandaler och
dagens tredje cigarett i lungorna
brukade gå till byns café
och skrocka med andra morfäder
över flera partier schack
även om det var blåsväder
du spelade alltid för svart sida, morfar
och den andra för vit

Försvinn inte i tystnad, morfar
låt inte maskarna kompostera
dina ögon
som såg rakt genom mig
låt mamma slippa begrava
alla era minnen tillsammans
under tunga stenblock

Och morfar,
fortsätt lev under fruktträden i vår trädgård långt, långt borta
vänta på oss där
för jag ska skydda dig från eldkloten med kemiska sammansättningar
och jag ska skydda dig från maskarna som vill åt dina ögon
för jag har kramat dig alldeles för lite,
morfar

Ge mig några dadlar, morfar
för jag minns knappt din doft
hur den brukade fastna i väggarna efter att du rökt dagens tredje cigarett
och dammet från dina sandaler
brukade fastna i alla schackpjäser bevarade i en liten låda
i ett gammlat, nu sönderslaget café
där du en gång suttit och skrockat med andra morfäder
jag ser hur dina fötter, som mamma har ärvt genuppsättningen av
vilar där under bordet, under smattret av alla dina svarta löpare som smyger fram över brädet
som närmar sig döden från den vita sidan
som ljuds fram genom morsekod

För jag ska skydda dig genom mina ord på det här pappret
jag ska skydda dig,
morfar

17.00

Detta är slutscenerna i en av mina favoritfilmer, Waltz With Bashir.