I min mammas badrumsskåp, när jag var liten, fann jag:

1. Ett rött läppstift i turkos förpackning. Hur gammal är den? Jag provade den ändå.
2. Ett odefinierbart läppstift i röd förpackning och genomskinlig kork. Hur gammal är den? Jag provade den ändå.
3. Två deodoranter. Ena hade grön kork den andra gul. Min mamma använder aldrig deodorant. Hon är allergisk. Hur gamla är de? Jag provade dem ändå.
4. En grå kajal- och/eller läppenna. Hur gammal är den? Jag var osäker på var pennan skulle användas. Jag provade den lite överallt. Det syntes bäst på ögonlocken. Fast pennan var ganska dålig. Jag fick trycka hårt.
5. En svart kajal- och/eller läppennestump. Hur gammal är den? Jag var osäker på var pennan skulle användas. Jag provade den lite överallt. Jag undrade varför det fanns mindre av den svarta pennan än den gråa. Var det för att mamma också var osäker på vad den gråa pennan skulle användas?

Jag provade allt i min mammas badrumsskåp. Jag tyckte att den delen av min mamma som använde läppstift vid speciella tillfällen var spännande. Vem var den personen? Jag använde hennes läppstift vid ospeciella tillfällen. Ofta öppnade jag badrumsskåpet ljudlöst. Ofta i skenet av badrumsljuset. Ofta lät jag det vara på ett tag tills jag gnuggade bort det med Eloradotolettpapper köpt i stora balar, vatten och lite tvål. Ofta syntes det på min mun att jag målat den röd.

Jag provade hennes deodoranter. Jag hade aldrig sett dem i butikerna. Det var inte Nivea eller Dove. Jag luktade lite på dem, de luktade friskt. Jag applicerade lite, jag luktade friskt.

Alla dessa föremål låg kvar i åratal. Under min uppväxt. Fascinationen försvann aldrig. Det var som en portal till en vuxenvärld vi aldrig skulle tala om. Något hon aldrig skulle lära mig om. Allt hon visste fanns i det badrumsskåpet. Resten fick jag lära mig på egen hand. Ibland drog jag fingrarna över hennes panna och kind, hon behövde inte något av det där heller. Ibland rött läppstift, annars räckte ett rött hjärta.