you are here Column / 2009 / April
"I think that the really bad time of my depression was when I could not find that happiness in simple things. I devised a ritual to help myself through it, and to re-make the connection with the natural physical world that gets lost in depression.
What I did was to sit outside, quietly, raining or not, and concentrate completely on a leaf or a flower or a stone, feeling it, looking at it, putting it to my face, sometimes in my mouth, until I recognised it again, as both separate from and part of me. At my worst I just lay in the rain, or sometimes even the snow, until I could feel something not in my own head."
- Jeanette Winterson
What I did was to sit outside, quietly, raining or not, and concentrate completely on a leaf or a flower or a stone, feeling it, looking at it, putting it to my face, sometimes in my mouth, until I recognised it again, as both separate from and part of me. At my worst I just lay in the rain, or sometimes even the snow, until I could feel something not in my own head."
- Jeanette Winterson
Jag utmanar mig själv. Jag tvingar mig själv.
Jag utmanar mig själv. Jag tvingar mig själv. Att drömma. Eller handlar det om att organisera och planera? Att motverka undergång? Nåväl, kalla det vad en vill, men jag tänker reclaima detta varande. Jag höjer långfingret, och säger: fuck the rest.
→ För det första ska jag må. Jag ska må alla mina måenden. Jag måste må dem för att kunna bearbeta dem och till slut inte må dem.
→ För det första ska jag må. Jag ska må alla mina måenden. Jag måste må dem för att kunna bearbeta dem och till slut inte må dem.
→ Jag ska träffa mina vänner.
→ Jag ska vistas ute i alla fall ett litet tag, varje dag. Även dagarna jag inte orkar. De dagarna är viktigast.
Tänk att det finns tusentals parker att sitta och vara på. Allt jag behöver är en filt. En bok. En termos. En penna och ett block. Vilket direkt tar mig till nästa punkt.
→ Jag ska skriva. Och ta nästa termin på allvar. Skapandets termin. Andas skapande, mitt skapande. Få bläck-kladdiga fingrar. Uppskatta att jag givit mig tiden.
→ Jag ska lyssna på föreläsningar. Vara en del av allt. Rörelsen.
→ Jag ska dansa mycket. Det spelar ingen roll om det är hemma på rummet eller ute på dansgolv.
→ Jag ska läsa böckerna jag köper. Och stryka under. Låta dem ta tid att läsa ut. Ingen tävlar. Jag får lägga ifrån mig böckerna för att sedan ta upp dem igen.
→ Jag ska börja titta på Rapport 19.30 igen. Varje dag, som förr.
→ Jag ska bli lärare. Mest poet egentligen. Men jag måste ändå ha ett sådant där levebröd-jobb. Och då är lärare det som kan få mitt hjärta att banka bäst. I svenska och engelska. Eller svenska och samhällskunskap. Men jag behöver inte skynda. Ingen behöver skynda. Det finns där. När jag får ork och livsglädje tillbaka.
→ Jag ska vistas ute i alla fall ett litet tag, varje dag. Även dagarna jag inte orkar. De dagarna är viktigast.
Tänk att det finns tusentals parker att sitta och vara på. Allt jag behöver är en filt. En bok. En termos. En penna och ett block. Vilket direkt tar mig till nästa punkt.
→ Jag ska skriva. Och ta nästa termin på allvar. Skapandets termin. Andas skapande, mitt skapande. Få bläck-kladdiga fingrar. Uppskatta att jag givit mig tiden.
→ Jag ska lyssna på föreläsningar. Vara en del av allt. Rörelsen.
→ Jag ska dansa mycket. Det spelar ingen roll om det är hemma på rummet eller ute på dansgolv.
→ Jag ska läsa böckerna jag köper. Och stryka under. Låta dem ta tid att läsa ut. Ingen tävlar. Jag får lägga ifrån mig böckerna för att sedan ta upp dem igen.
→ Jag ska börja titta på Rapport 19.30 igen. Varje dag, som förr.
→ Jag ska bli lärare. Mest poet egentligen. Men jag måste ändå ha ett sådant där levebröd-jobb. Och då är lärare det som kan få mitt hjärta att banka bäst. I svenska och engelska. Eller svenska och samhällskunskap. Men jag behöver inte skynda. Ingen behöver skynda. Det finns där. När jag får ork och livsglädje tillbaka.
→ Jag ska skapa Trädgården (ett ställe som just nu är halvt imaginärt, halvt verkligt).
→ Om jag inte kommer bo där hela året så kommer jag ha en vindsvåning med persiska mattor över trägolvet. Det ska alltid vara varmt där. Både på huden och i hjärtat. Ingen ondska ska få finnas där. Jag ska kunna se trädtoppar och hustak. Observera, det får inte vara i Stockholm. Framtida jag får gärna flytta ifrån Stockholm.
→ Jag ska hångla med människor jag tycker om och som tycker om mig.
→ Jag ska ta mig själv på allvar och fatta mitt eget värde. Se mig själv som en viktig individ.
→ Jag ska publicera böcker. Jag kommer vara en sådan där vettig författare.
→ Jag ska läsa Khemiri och ta mig tid att leta efter allt det gömda.
→ Jag ska ha storslagna middagar med vänner. Vi ska ha oförskämt kul med god mat och sällskapsspel.
→ Jag ska kunna recitera poesi. Göra som Jeanette Winterson som tog sig ur sin depression genom att läsa poesi högt framför spegeln tills hon kunde den utantill.
→ Jag ska finnas. Jag ska finnas. Jag ska finnas.
→ Om jag inte kommer bo där hela året så kommer jag ha en vindsvåning med persiska mattor över trägolvet. Det ska alltid vara varmt där. Både på huden och i hjärtat. Ingen ondska ska få finnas där. Jag ska kunna se trädtoppar och hustak. Observera, det får inte vara i Stockholm. Framtida jag får gärna flytta ifrån Stockholm.
→ Jag ska hångla med människor jag tycker om och som tycker om mig.
→ Jag ska ta mig själv på allvar och fatta mitt eget värde. Se mig själv som en viktig individ.
→ Jag ska publicera böcker. Jag kommer vara en sådan där vettig författare.
→ Jag ska läsa Khemiri och ta mig tid att leta efter allt det gömda.
→ Jag ska ha storslagna middagar med vänner. Vi ska ha oförskämt kul med god mat och sällskapsspel.
→ Jag ska kunna recitera poesi. Göra som Jeanette Winterson som tog sig ur sin depression genom att läsa poesi högt framför spegeln tills hon kunde den utantill.
→ Jag ska finnas. Jag ska finnas. Jag ska finnas.
Ingenting, jag och Döden
Nina Simone
Nina Simone är den enda som kan rädda mig. Hennes röst fungerar som hjärtstartare.
Jag gör slut
Jag gör slut med alla mina relationer. Men det är inget arbete som sker utan smärta. Därför inleder jag inte heller några nya. Inga fler. Till slut ska jag stå där, själv, och då har jag segrat. Jag har vunnit över er. Jag har förgjort mig själv. Ingenting finns kvar, bara stoft av det som en gång benämndes vid namn, som nu inte har ett ord som definerar, liv.
Det här är nakna ord
Jag har alltid haft ett enormt behov av att beskriva världen omkring mig. Ge den ord, göra den konkret och diffus på samma gång. Även jag vill vara konkret och diffus på samma gång. På det sättet faller allt på plats. I en kaosartad harmoni som binds samman av ordet. Ordet som alltid har fascinerat mig. Det har givit mig tillgång till världar och historier. Det har till och med givit mig en makt som ibland varit tung att bära, men aldrig någonting som varit något jag velat bli av med, utan istället bemästra.
Det här är nakna ord. Eller så är det orden som gör mig naken.
Det är blottat för till och med när jag, i mitt skapande, hittar på så är det som att jag konstruerar lögner om mig själv. Som om jag delar upp mig själv i nya karaktärer, tvingar mig att känna det karaktärerna känner. Eller så är karaktärerna i själva verket delar av mig. De är de infekterade delarna som måste skildras för att helas. Ibland måste jag identifiera varenda kvadratmillimeter av en känsla med ord för att den inte ska växa och bli en outhärdlig tyngd. Jag skriver, glömmer, återkommer och förstår varför jag gång på gång återvänder till ordet. Vissa texter är skrivna i ett läge där inget annat får plats, inte ens minnet. Därför väljer jag orden efter melodi, och på så sätt skapar jag någonting för mig, för min egen överlevnad.
Med darrande kropp, rädd för att ordet ska förkastas, sprider jag texten vidare. Du måste förstå, de är nakna ord. Orden gör mig naken. Men ordet måste vidare. Dess existens måste berättigas och fastslås av andras ögon och sinnen. Så jag startar upp bloggar och publicerar fragment av mig själv för andra att tillgå. Och på så sätt bevisas min existens. Hur konkret eller diffus den än må vara.
Det här är nakna ord. Eller så är det orden som gör mig naken.
Det är blottat för till och med när jag, i mitt skapande, hittar på så är det som att jag konstruerar lögner om mig själv. Som om jag delar upp mig själv i nya karaktärer, tvingar mig att känna det karaktärerna känner. Eller så är karaktärerna i själva verket delar av mig. De är de infekterade delarna som måste skildras för att helas. Ibland måste jag identifiera varenda kvadratmillimeter av en känsla med ord för att den inte ska växa och bli en outhärdlig tyngd. Jag skriver, glömmer, återkommer och förstår varför jag gång på gång återvänder till ordet. Vissa texter är skrivna i ett läge där inget annat får plats, inte ens minnet. Därför väljer jag orden efter melodi, och på så sätt skapar jag någonting för mig, för min egen överlevnad.
Med darrande kropp, rädd för att ordet ska förkastas, sprider jag texten vidare. Du måste förstå, de är nakna ord. Orden gör mig naken. Men ordet måste vidare. Dess existens måste berättigas och fastslås av andras ögon och sinnen. Så jag startar upp bloggar och publicerar fragment av mig själv för andra att tillgå. Och på så sätt bevisas min existens. Hur konkret eller diffus den än må vara.
Jag hörde mig själv upprepa repliker som om jag repeterat dem gång, på gång. Och jag gick in i min roll.
Mamman träder in i rummet som är vitt, det är ett kök. Hon börjar hacka grönsaker. Tystnad råder under en längre tid innan den bryts med orden:
Dottern
"Ska vi aldrig prata med varandra, eller?"
Mamman
"Jag har ingenting att säga. Jag flyttar, det är ordnat."
Dottern
"Varför är du arg på mig?"
Mamman
"Jag är inte arg på dig."
Dottern
"Varför är du så sur då?"
Mamman
"Jag är inte arg på dig, jag är arg på mig själv."
Här följer en samling repliker som på måfå plockas från antika texter som likväl kan appliceras på detta tillfälle. Diverse tårar ska tras tillbaka, häftiga gester och kort ton bör brukas.
De båda går av från scenen.
Ridå.
Majlöften, promises och andra sattyg
Skärpa, fokus, skärpning, fokusera
1. Bli psykopat
2. Upphör den naturliga produktionen av diverse vätskor som ska ge uttryck av diverse känslor
(vätska 1 & 2, avklarade)
3. Upphörda handlingar bör vara: att le, att vara snäll, att bry sig om, att se
Tillvägagångssätt:
1. Bli psykopat
2. Upphör den naturliga produktionen av diverse vätskor som ska ge uttryck av diverse känslor
(vätska 1 & 2, avklarade)
3. Upphörda handlingar bör vara: att le, att vara snäll, att bry sig om, att se
Tillvägagångssätt:
- Träna i tio minuter (minst) framför spegeln att inte röra miner, munnen bör röra sig i nedåtgående riktning och pannan bör rynkas och skapa minst tre veck
- Svara inte på tilltal, bättre att undvika vänliga handlingar genom inga handlingar alls
- Människor kan och bör ta hand om sina egna känslor, de rent av vill det många gånger. Tänk på det när behovet av att bry sig om övertar dina sinnen
- Blunda, eller uppnå en sorts suddighet med öppna ögon (endast vissa kan uppnå detta tillstånd)
