I den mörka vintern, lärde jag mig äntligen, att det rymdes i mig en osynlig sommar.

-Albert Camus

Utkast: Maj 10, 2011

och natten sa skratta åt mig, mina vänner
för mörkertal över min ryggrad har aldrig sträckt sig så långt förr
(jag tog dina ögon i mina händer och mina egna tårar höll dom levande)
natten sa begrav dina tankar i mig
och försvinn i glömska
för det finns ingenting på andra sidan som är värt att dö för
skratta åt mig, mina vänner
för pessimismen färgar mig djupblå
och nattsvart
och natten sa
dränk mig

jag ska sluta se med utifrånperspektiv

för det är då som ögon raserar

RSS 2.0