jag har på mig samma för tighta byxor som är sönder på lite fel ställe
men jag känner mig lite bättre i dom
lite smalare, lite
mer intellektuell, lite
mer levande
och synlig
en synvilla
av en önskan eller en beundran
klockansjuskymmningar är min favorittid på dygnet
och jag spenderar timmen med ostädade tankar i ett ostädat rum
men jag tänker
vem bryr sig?
om det ligger en sak på golvet eller tusen?
och vem bryr sig om det ligger en tanke
eller tusen
utspridda på marken
och vem bryr sig om det finns tusen utspridda stjärnor på himlen som sakta dränker sig i havet
för det finns ingen mening att lysa om ingen
tittar upp
varför ger du upp hoppet?
varför väljer du ett bälte av bomber istället för en omfamning?
(känn hur varje tiondel av kroppen bli till smälta isbitar)
är du rädd för mig?
för jag är rädd för mig
jag är rädd för varje hemlighet jag bär på
som jag inte vågar spotta ut
trots att det smakar som gömda lingon under tungan
men under tungan finns inga ord
där finns bara
tomhet

Jag saknar dig otroligt mycket och jag önskar att vi och moster Gs familj kan träffas snart. Jag hoppas att jag snart får stå i trädgården och äta granatäpplen. Jag älskar granatäpplen.
Jag skulle vilja tacka dig för min kära, godhjärtade mamma. Hon är den bästa mamman i hela världen. Tack.
Mamma pratar om sin barndom och jag märker att hon tycker väldigt mycket om dig.
Jag hoppas att sittuationen i Irak förbättras snart. Jag vill resa dit och resa till dig (självklart så vill jag hälsa på pappas släkt och S och H).
Livet i Sverige är tryggt och jag har möjligheter till att studera men jag saknar er, varje dag.
Förlåt mig för att jag inte pratar med er i telefon, jag vet inte vad jag ska säga till er.

Jag tycker mycket om er,
H