Ikväll ska bergen ska kasta skuggor över drömmar

byggda i valvliknande konstellationer

Ikväll ska de resa sig
skymma det som en gång varit och glömma allt

utom marken de står på

Ikväll ska tolkningarna av morgondagen vara gränslösa

de ska trotsa den falska valfriheten och vinna över

det systematiska i våra rörelser

 

Ikväll ska ekot

som studsat mellan oss återvända

hem

Metaforiska pseudointellektuella individer skulle aldrig formulera serenader om solens likställda subjekt
De skulle istället söka efter det outforskade, finna redan kartlagda områden

och missa varandets självklarhet

Bottenlösta hav

Söker efter solens gång

Hittar sjunkna skepp

Våra organ står i förgrunden för deras retorik

ryckta ur sitt sammanhang

studerade som beståndsdelar i avhandlingar och utskottspolitik
ett sätt att
mäta mängden motgångar mot
dem vars förtryckande världsordning gjort oss till
redskap

Badande i medelhavets koagulerade blod
för alla dessa misstag som inte var deras

När andra likställdes med den befriande drömmen
blev jaget det den krypiska gåtan

och
det viktigaste blev
våldsamt handlande

vålsdam kärlek

och våldsamt drömmande

 

 

 

Flykten är vårt arv och
jag förblir sökande men
det är konsekevensen av vårt varande i varandras liv och trots det

söker jag dig i alla människor jag möter
för att skapa nya flyktvägar som jag sedan missköter

 

Hundratals dagar dränerar våra drömmar till fullkomlig torka med

zoner occuperade av imaginära fiender som

arv formulerat namnet på utan

retrospektiv förmåga som förmår oss att fördöma och förglömma

Jag funderar kring varför B skickar bilder på sig själv, blommor, hjärtan, natur från hens promenader. Det slår mig att hen inte vill att jag ska glömma henom.

Mitt dåliga minne är en förenklad förklaring och/eller ursäkt. Vissa saker väcks från sin dvala genom bilder, blommor, hjärtan, natur från promenader.