Stockholm i november och kylan biter sig igenom alla lager av koftor. Gatorna fyllda av folkmyller som höjt kragarna i hopp om att skydda nacken, öronen, förhoppningsvis båda två. Händerna djupt nergrävda i fickorna. Några nävar knutna, några tafatt fingrandes på bakomatminneslappen från förra veckan. I deras kollektiv kallat samhället går de stressade framåt, bakåt, i motsatt riktning och åt vänster, höger, ibland krockar de eller lirkar sig loss, ibland planerar de stegen andra gånger låter de olyckorna bara hända. Människorna, i samhället. Stockholm i november, de som vågat sig ut, de som vaknat om morgonen, de som borstat sina tänder, missat frukosten, låtit snabbkaffet vila längst ner i magsäcken. Värmande. De går förbi varandra minst fem gånger, ingen gång kolliderar de. Många gånger har de sett varandras skor, utan att lägga något värde i det, utan de har opåverkat gått vidare, de två.