6.
Ikväll ska de resa sig
skymma det som en gång varit och glömma allt
5.
De skulle istället söka efter det outforskade, finna redan kartlagda områden
4.
3.
ett sätt att
mäta mängden motgångar mot
dem vars förtryckande världsordning gjort oss till
redskap
Badande i medelhavets koagulerade blod
för alla dessa misstag som inte var deras
När andra likställdes med den befriande drömmen
blev jaget det den krypiska gåtan
det viktigaste blev
våldsamt handlande
2.
jag förblir sökande men
det är konsekevensen av vårt varande i varandras liv och trots det
för att skapa nya flyktvägar som jag sedan missköter
1.
IRWSAQ
Vi vet hur de dog
Vattenväggarna
Rök i lungorna
De avhuggna tungorna
Vi vet hur de dog
Kvävningsvalsen
Vi vet hur de dog
alla levande organismer
bara för att bevara minnet av dig
lite bättre
jag kanske till och med
drömde om dig
hur dit leende genomsyrade mig och lämnade ett hål i min hand
(det var där du skulle lägga din hand)
Jag sov när du dog
bara för att bevara minnet av hur dina fingrar
kändes mot min arm
när du lät dem göra mönster
lätt över huden
(vad annars var mina armar till för?)
När dina fötter bildade spindelväv över asfalten
som vi snubblade över
den sena aprilhimlen
dansade stjärnorna samtidigt bort från himlavalvet
ett blytungt täcke omfamnar alla levande organismer
stjäl allt syre och alla partiklar
Rädd för att ta det sista andetaget höll du handen
på bröstkorgen och kände
hur livet fortfarande var något
hur ett dunkande hjärta
fortfarande letade efter
handens närhet
Jag tror på återvändo!
Skrek du ut till den tomma stjärnlösa himlen
för tighta byxor och ett bälte av bomber
men jag känner mig lite bättre i dom
lite smalare, lite
mer intellektuell, lite
mer levande
och synlig
en synvilla
av en önskan eller en beundran
klockansjuskymmningar är min favorittid på dygnet
och jag spenderar timmen med ostädade tankar i ett ostädat rum
men jag tänker
vem bryr sig?
om det ligger en sak på golvet eller tusen?
och vem bryr sig om det ligger en tanke
eller tusen
utspridda på marken
och vem bryr sig om det finns tusen utspridda stjärnor på himlen som sakta dränker sig i havet
för det finns ingen mening att lysa om ingen
tittar upp
varför ger du upp hoppet?
varför väljer du ett bälte av bomber istället för en omfamning?
(känn hur varje tiondel av kroppen bli till smälta isbitar)
är du rädd för mig?
för jag är rädd för mig
jag är rädd för varje hemlighet jag bär på
som jag inte vågar spotta ut
trots att det smakar som gömda lingon under tungan
men under tungan finns inga ord
där finns bara
tomhet
den fastfrusna tiden
Det gör ont
när telefonen biter mig
i kinden
och när den svarta rösten
sätter sig
någonstans
sammankopplad mellan
hjärtat och lungorna
Det gör ont
att andas
det gör ont
att inte våga
tro på
livet
på
återvändo
på
en dag till
i
fluffiga skratt
med
tepoesi
och
nyhetsallvar
Tankarna tillåter mig
att ligga sömnlös
vid
avgrunden
och
lukta på den
avlägsna parfymen
av luft
luft som är tung att andas
för tung att andas
Det gör ont
att se solen
stiga upp
för imorgon
och känna att
teet blivit kallt
Och Det gör ont
att veta
att porten till
din själ
inte
rör vid
min.
...denna dikt är till Dig
jordelivet
När din själ
hängts upp i taket
och när dina
andetag
svävar
över molnen
så ligger du
flera meter under
marken
med hjärtat
inklämt
mellan
kliande revben
och såren under
ögonlocken gör att
du inte kan blunda
du sväljer jord
för att komma upp
till ytan
tillslut är det
det enda som flyter runt
i dina vener
när du äntligen är på ytan
kipar du efter luft
men den svider i näsväggarna
och du ger upp
tappar andan
och faller
flera meter under marken
med kliande revben
och jord under naglarna
