Jag åkte till Göteborg med natt-tåget  för att suga i mig storstadskänslan och musikeufori .Så spenderade jag och min syster två dagar på den finaste festivalen i slottsskogen -  Way Out West. Efter första dagen damp vi ner i den lånade ettan på viktoriagatan och svor en ed om att inte ens tänka på en dator under vistelsen. Istället tittade vi på Seinfeld på en blåtonad teveskärm.

Jag var inte så noga med alla bilder och jag tog inte kort på alla band vi såg, men här följer några hyfsade bilder.

Rise Against

timo räisänen

jag och timo (jag ser mer löjlig ut ju mer jag tittar på bilden)

Leila och timo

efter Timo sprang vi till Beirut

det var så vansinnigt soligt under Band of horses, och det finns bättre bilder men jag tyckte att det var mer rättvist att ha en bild på hela bandet.

Robyn, med Kleerup som gästartist

Röyksopp var också gästartist



Laakso

Antony and the Johnsons och göteborgs symfoniker

Glasvegas

Arctic monkeys

Patrick Wolf

fruktansvärt dålig bild på Vampire weekend

ännu dåligare bild på Dead Prez

Lily Allen

Teddybears

och sen var det bara slut

"Kan ett radioprogram börja med tystnad? En tyst minut till exempel. *tyst i ungefär 4 sekunder*
Hur länge skulle lyssnarna stå ut med denna meningslöshet?"

Det är morgon och jag sitter i köket och äter frukost klockan ett. Och Jörn Dönner har just börjat sitt sommarprat på P1. Jag minns att jag satt och funderade på om han seriöst skulle vara tyst en hel minut, jag började känna tystnaden. Ja, hur länge skulle vi stå ut med denna meningslöshet? När ingenting händer som distraherar oss från tomheten, vad gör vi då?

Vi nynnar. På obefintliga melodier. Samtidigt som vi tänker att "oj, nu hittar jag visst bara på". Vi komponerar tystnadens melodi men glömmer sedan bort den när något nytt kommer, som kan fylla meningslösheten.

Ibland kan jag bli väldigt besviken. På svaghet. På osäkerhet. På hat. Jag blir besviken på rädslan för hat. På rädslan för att vara oälskad. Ogillad. O.
Dunkar varmt gör känslan som inte kan kontolleras. Känslan som du tittar rakt in i ögonen på och skriker åt att ta bort filtret över ögonen. Men den kan försvinna. När någon ligger brevid och sträcker sig efter handen precis innan någon somnar. Då försvinner den.