Hel-Looks
Ni minns hur jag drömmde om ett nytt rum? Det händer nu. Och jag är så lycklig att jag går runt och berättar för alla. Jag ska göra rummet till mitt rum och ingen annans. Väggarna ska målas om och möblerna ska bytas, jag längtar. Bara jag tänker på det så får jag en varm känsla inuti.
Men nu har jag frågat en massa om de vill hjälpa mig med att måla motiv på mina väggar, men när jag sitter och skriver nu så tänker jag "om jag ber dem måla åt mig, blir det mitt personliga rum, eller blir det någon annans?". Jag vet att jag inte kommer uppnå samma resultat om jag målar själv.
Men jag har alltid tittat på One Tree Hill, sedan det började. Och jag har alltid velat ha det livet. Och att Peytons rum( http://www.youtube.com/watch?v=jRKcNlgsrBw ) har alltid varit en dröm. Men om jag gör mitt rum för likt, är det mitt rum då eller är det hennes?
här är jag se mig!
Jag hatar människor jag är avundsjuk på. Punkt. That's it.
Det är en dålig egenskap jag har.
Jag hatar alla som är det jag vill vara men aldrig lyckats bli. Jag hatar alla som får göra saker jag vill göra men aldrig får. Jag hatar alla som uppmärksammas för saker jag också är bra på.
Jag får en känsla av that should have been me.
Kan jag bättra på mig? Hur ska jag bli det jag inte är? Hur ska jag leva någon annans liv? Beror det på att jag inte skriker ut HÄR ÄR JAG SE MIG?
Jag är instängd i ett skal innut i mig själv och kan inte slå hål på ytan och komma ut.
Har jag ens en personlighet? Kan man vara personlighetslös? Är det det jag lider av...personlighetslöshet?
Jag önskar att det fanns prickiga zebror
Jag önskar att jag kunde skriva bättre! Vackrare, råare, mer äkta. Men nu sitter jag här och skriver om min vardag, inte ens det. Och det kan väl knappast intressera någon. So what, hon mår så, så what hon har gjort det idag. Det är dags att jag börjar skriva om något viktigt.
Jag ska börja med det...nästa inlägg...
Jag ska egentligen sitta och plugga till EU-provet jag ska ha på tisdag, men jag har ingen ork. Mest av allt vill jag sova i min säng. Jag är ganska ointresserad, jag bryr mig inte om vilket år de och de länderna gick med, eller vilka avtal som låg i grunden till det hela. Istället för att koncentrera oss på framtiden sitter vi och nöter in en massa som redan har hänt. Jag kommer ändå glömma bort hälften någon dag efter jag har gjort provet.
Jag måste också läsa 60 sidor i Ett Öga Rött och svara på frågor som inte alls är roliga. Det krävs en del för att jag ska blir intresserad som ni märker.
Jag tänkte skicka in något till Lilla Augustpriset, men så kollade jag igenom allt jag har skrivit, och jag hade verkligen ingenting att skicka iväg. Ingenting med mening. Bara någon bokrecention och nån krönika om ingenting. Jag borde verkligen skriva mer. Jag har några dikter färdiga till poesifestivalen, men när jag läste igenom dem så insåg jag att jag inte var mogen än. Jag har ingenting att skicka in. Jag får helt enkelt vänta tills nästa år.
Mitt mål detta år är att skiva, fota, rita och leva tills jag blir galen.
