Allt blir som en dimma när jag öppnar ögonen. Så jag stänger dem.
Försöker hitta någonting bestående som kan bekräfta världens substans. Försöker skapa en hemkänsla i min egen hud. Försöker. Det är svårt att kartlägga och verbaliser hur min kropp känns för de som aldrig varit i den. Det är min egen tyngd av att vistas i dagar som jag enbart kan beskriva som suddiga.