II/III

Allt blir som en dimma när jag öppnar ögonen. Så jag stänger dem.
Försöker hitta någonting bestående som kan bekräfta världens substans. Försöker skapa en hemkänsla i min egen hud. Försöker. Det är svårt att kartlägga och verbaliser hur min kropp känns för de som aldrig varit i den. Det är min egen tyngd av att vistas i dagar som jag enbart kan beskriva som suddiga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0