Jag hörde mig själv upprepa repliker som om jag repeterat dem gång, på gång. Och jag gick in i min roll.
Mamman träder in i rummet som är vitt, det är ett kök. Hon börjar hacka grönsaker. Tystnad råder under en längre tid innan den bryts med orden:
Dottern
"Ska vi aldrig prata med varandra, eller?"
Mamman
"Jag har ingenting att säga. Jag flyttar, det är ordnat."
Dottern
"Varför är du arg på mig?"
Mamman
"Jag är inte arg på dig."
Dottern
"Varför är du så sur då?"
Mamman
"Jag är inte arg på dig, jag är arg på mig själv."
Här följer en samling repliker som på måfå plockas från antika texter som likväl kan appliceras på detta tillfälle. Diverse tårar ska tras tillbaka, häftiga gester och kort ton bör brukas.
De båda går av från scenen.
Ridå.
Kommentarer
Trackback
