hzr

men du är goare, min syster.



Idag har jag och min mamma varit och bakat kletche (fri stavning! det är en sorts arabisk "kaka" fylld med dadlar eller kokos, eller malda nötter). Och det var så mysigt, hon pratade om hur det var förr, när hon bodde i Irak. Under en sekund tittade jag ut genom fönstret och såg mörkret och de dalande snöflingorna. Och så blundade jag och hoppades att vi skulle åka tillbaka i tiden. Men när jag öppnade ögonen så var vi fortfarande kvar i mormors kök bland krossade nötter och deg. Jag förträngde att jag hade flera hundra sidor kvar i min engelska roman som jag var tvungen att läsa, den skulle finnas förevigt, men inte mormor (hur mycket jag än vill). Hon är en av mina favoritmänniskor, och så fort jag får chansen så säger jag Jag älskar dig till henne, för det gör jag verkligen.

Tidigare idag pratade mamma med morfars familj i telefon (jag saknar dom så). Jag hade nyss kommit hem från jobbet och jag satt i mitt rum, men så hörde jag att hon pratade med Sermed (min kusin som är 3,5 år). Så jag tassade snabbt till telefonen på nedervåningen (mamma var på övervåningen) och lyfte på luren för att höra hans röst, jag höll samtidigt för mikrofonen på telefonen så att mina andetag inte skulle höras. Allt jag ville var att höra, och minnas.
Jag minns hans snabba fötter över golvet i lägenheten i Syrien, hans syster Hanins lyckliga ögon (hur kan de vara så glada när de lever mitt i ett krig? jag beundrar dem) jag minns morfars trötta, vänliga ansiktsuttryck (jag minns inte hans röst, hur lät den?). Jag minns att morfar alltid sa Bagdad (det var det enda han kunde säga, han hade fått en stroke), och innan de skulle åka tillbaka sa han det igen (nu hör man förtvivlan i rösten) och med det ordet frågade han oss "När kommer ni till Bagdad och hälsar på oss?", och mamma sa att vi skulle komma och sitta i hans trädgård och äta frukterna han odlat...när kriget var över, eller i alla fall när situationen var bättre.
Han satte sig i bilen och de åkte iväg, men innerst inne visste vi alla att det skulle dröja flera år innan vi skulle ses igen.