hzr

Hejsan ni få som läser det jag skriver!
Idag under svenskan kom jag på en sorglig grej jag har ingen poesivän, nån som ser poesi på samma sätt som jag, nån som blir blank i ögonen åt samma ord. Det skulle vara kul att ha!
Det började med att jag läste "Låtar att läsa" på svenskatimmen och då dök Berännö Serenad med Håkan Hellström upp bland sidorna, och jag läste och sedan såg jag att det fanns frågor för att analysera texten. Och jag kände hur mina ögon blev blanka. Vad det berodde på vet jag inte. Men jag vet att jag verkligenverkligen vill analysera en dikt!

Idag skulle vi skriva en lista med saker som skulle kunna förändra våra liv och jag kom fram till att allt skulle kunna förändra mitt liv. Men det som står på listan förblir hemligt, visst blev du genast mycket mer nyfiken?


Nu sitter jag och motvilligt tränar på spanskaglosorna och häller i mig godis som jag egentligen inte vill ha. Jag orkar verkligen inte plugga in ord, det är helt enkelt inte min grej...