hzr

jag minns höstkvällen under stjärnorna
du tog mig tätt intill tiden och viskade lent
jag försvinner
Jag tappade tårar
men du gick efter och plockade upp dom och la dom i din ask
jag vet hur du sparar alla ting du ser
men
varför mina tårar?
frågade jag
Jag kommer att vattna regnbågen med sorg
så kanske den blir grå, för nu hånler den och lurar oss genom att säga
världen är inte alls grå! och i slutet av mig finns guld
men vi vet ju, att inget guld finns.
sa du (och andades ord i min nacke)

jag kommer alltid att minnas
sa du
men jag
jag kommer att glömma