10 minuter för mig själv
Jag har länge funderat på tvånget att säga något för att inte verka tråkig. Åh, nu måste jag hitta på något att säga, gud vad fruktansvärt tråkig dom måste tycka att jag är nu. Men vad i helvete ska jag säga då? Sitter man och tänker för sig själv.
Ska jag säga det? Eller det? Men USCH vad tråkig, tänk om dom tror jag är konstig! Det är nog bäst om jag låter dom hålla igång konversationen. Och så håller det på- för mig. Är jag den enda som utsätter mig själv för tvångsmässig terror?
Jag har till och med börjat anpassa mina tankar efter andra, jag förföljs ständigt av att tanken att "Åh herregud, tänk om någon hör mig? Tänk om någon kan läsa mina tankar!" Och så börjar jag anpassa tankarna efter människorna som kan tänkas "höra" dom. Usch vad jag hatar mig själv för det! Varför ska jag anpassa mina egna tankar efter andra. Mina tankar som är den enda som är mitt. Mitt och ingen annans. Jag vill bättra på mig, men vad var det som fick mig att tro att människorna runt mig kunde höra tankarna? Om någon har ett svar, feel free to tell me.
Mitt i min "Jag måste hitta mig själv" sörjan så har jag tvingat migsjälv att anpassa allt efter andra, för att jag ska bli älskad, och accepterad. Min fruktan är att bli hatad av något. Det kan ha något att göra med att jag hatar att bråka och hatar att hata. Jag är inte bra på att hata och bli hatad. Men jag har en känsla av att jag borde bli det snart eftersom liver kommer med mycket hat. Den enda jag riktigt har hatat är nog migsjälv.
fy vad frustrerande att ha det så. Visst kommer jag också på mig själv ibland med att stå och totaltänka på vad jag ska säga, men det går dock inte så långt att jag försöker att anpassa mina tankar efter ifall någon kunde höra dom. Jag tror att det här är något du måste träna bort, en självförtroendegrej. För ju bättre självförtroende du har, desto mer kommer du att börja kunna skita i om folk kan höra dina tankar eller inte. Eller vad tror du?
Hun! Jag vet hur det känns att tänka på vad man ska säga hela tiden. Fast jag tror man måste släppa det.. Inte så enkelt, men det är nog bara att försöka slappna av och tro på det man säger. Med mina vänner är jag inte riktigt sådär, men med nya människor blir det lätt så och det är väl inte så konstigt då man kan vara osäker. För mej spelar det ingen roll vad du säger eller tänker jag älskar dej ändå min vän <3 Hare så fint! (F)
