grattis emma
Jag kom nyss hem från min älskade Emmas födelsedag, jisses, den människan är så underbar. Och så satt vi halvdöda runt klockan halv tolv och återskapade minnen genom att lyssna på My Chemical Romance. För runt två år sedan var vi totalt sålda på dem, men sen...senare var det inte en så big deal längre. Men när vi låg där i Emmas mysiga soffa, med The Green Mile på mute så lyssnade vi på vissa låtar och mindes. Mindes varför vi var så sålda, varför vi var så djupt och innerligt förälskade i musiken. Varje sekund tog tag i våra lungor.
Och jag bryr mig inte om vad omvärlden har satt för "stämpel" på det bandet, eller andra band. Så länge jag känner någonting starkt för något så bryr jag mig bara om just den känslan, och inte vad någon annan tycker om just det bandet, eller någonting annat för den delen.
För varje ton var perfekt, varje ord var perfekt, varje låt..var perfekt...
rakt igenom.
