hzr

Jag kände ett behov att skriva lite här på bloggen, det har blivit fasligt mycket bilder och alldeles för lite ord på senare dar.

Idag började skolan, och jag inledde insomningen inför detta genom att känna att jag ville vara vaken till fyra, vilket gjorde att jag inte alls kunde sova, inte läsa och detta bidrog till att jag inte kunde inte motstå en nogranna granskning av täckets undersida. Fin underhållning jag mer än gärna hade velat slippa.
Jag sitter nu i obekväma kläder och dränker min själ i musik med hjälp av tusentals skivor, och runtomkring mig i olika hörn av mitt -nu gråsvartvita- rum har jag tänt levade ljus, mamma har smittat mig, hon kånkar hem flera kassar med stearinljus i otaliga former och färger, hon har blivit lite av en inredningsnisse. Mysigt blir det i varje fall.

Mitt lov har väl endast innehållit, jobb, saknad och skratt. Nyårsafton började med en stor saknad, varför är de bästa människorna längst bort? Sen försökte mamma trösta mig genom att säga att alla inte har alla sina släktingar hos sig, och att det egentligen gör något, och sen sa hon att det tillslut bara kommer bli jag och min lillasyster, då fick jag lite panik. Sen kom mormor och gjorde dagen mysig, och pappa blev rolig och gjorde dagen skrattig. Bra inledning på det nya året, det har redan gått en vecka! tänka sig, man hinner inte ens andas mella dagarna.

Jag har länge vetat att jag velat ändra världen på något sätt, hur har jag ingen aning. Jag vill skriva, verkligen, ge ut någon bok, men jag är inte så jättebra på att hitta historier som flyter på, så kanske jag ska släppa en diktsamling, maffigt va? Annars så har jag kanske tänkt jobba inom FN,  eller kanske Unicef. Jag vill hjälpa utsatta barn.

Idag fick vi i uppgift att hitta något man är upprörd över i världen, som är aktuellt. Ställ dig i rymden och titta ner på jorden, verkar inte allt rätt meningslöst då? Vi agerar som om vi är de enda som betyder, men vi är en cirkel mitt i oändligheten, mitt i intet.