efter stockholm kommer ångest
Jag kom hem från Stockholm för någon dag sedan. Med mammas morbror och hans åttaåriga dotter. Det borde väl vara kul.
Idag var jag på badhuset för första gången på flera år jag var helt förbluffad över att ingen ångest överföll mig. Men efter andetagen kommer ångest. Alltid ångest. Jag vet inte varför men allt känns kvavt. Jag önskar att jag var extra bra på någonting. Eller bara lite bra. För nu tror jag att jag kan en massa men när jag sitter där med pennan och hjärnan så hör jag ekot i mitt huvud. Brist på inspiration. Eller brist på kreativitet. Jag vill inte ha brist på någonting. Vad har jag inte brist på? När mammas morbror frågar mig vad jag är bra på, vad jag gillar och brinner för så vet jag inte vad jag ska svara. Han har bara hört mig prata om hur bra min syster är på det ena och på det andra också. Han nickar gillande. Men när han vill veta vad jag är bra på så... blir det bara punkter. Och jag får "hon är inget speciellt" blicken. Eller så ger jag mig själv blicken.
Därför blir ett hån ett knytnävslag. När någon säger att jag bara försöker och försöker men att jag inte är så brister jag. Därför är det svårt för mig att inse när någon ger mig komplimanger. Därför är det svårt för mig när jag ser att andra kan.
Kommentarer
Postat av: TheLastUnicorn
jag tykcer du är en helt otrolig vän som kan rädda en fårn alla mest hemskaste situationer. Jag kan rada upp flera saker som du är helt otrolig på.
1. Du är den snällaste i hela världen.
2. Du är ärlig
3. Du vill att alla ska må bra
4. Du har bäst humor
5. Du ritar bäst
6. Du tar grymma fotton
7. Du är SNYGG!
8. Du är UNDERBAR!
9. Du är BÄST
10. Du är min första bästa vän
11. Jag ÄLSKAR dig så JÄVLA mycket!
Postat av: Äidu
Å gumman, vi har alla våra dagar, känner igen mig i hur du känner. Att man inte är bra, eller tillräckligt bra.. Inte lätt alla gånger. Men du ska veta att du är en av de absolut finaste människorna jag träffat i hela mitt liv! Jag älskar dig. Kramar //Ida
Trackback
