hzr

Henrik Berggren sa en gång "För att vara någonting annorlunda måste man kämpa" . Om man vill vara sig själv måste man gå mot normen, man måste våga. Men problemet med samhället idag är att man aldrig riktigt tänker på sig själv, utan alltid på andra. Vad andra ska tycka, om vad man har på sig/tycker/tänker/ser ut. Och om man är så pass stark så att man verkligen hittat sig själv och vågar vara just den personen man hittat så måste man kämpa. För man kommer alltid mötas av andra människors reaktioner, men frågan är: Är man tillräckligt modig för att möta dem?

Att vara annorlunda är att vara sig själv. För ingen i denna värld är som någon annan, var gäller utseende eller åsikter eller något annat för den delen. Vi har våra egna uppfattningar om saker och ting men vågar inte alltid stå för dessa. Vi har på ett sätt slutat vara egna individer, vi är som en enda massa som ständigt försöker behaga varandra. Och vad händer när någon verkligen vågar ta steget ut or massan och säga "Här är jag, take it or leave it"? Jo, vi säger att det är oacceptabelt och onormalt. Men det finns alltid någon i vår väldiga värld som spärrar upp ögonen och får den där bubblande känslan i bröstet och tänker "Det är jag, det är jag, det är jag" Och man känner att det är okej att vara. För någon annan är. Precis som man vill vara.

Detta är ett tack, till alla som orsakat den där bubblande känslan i människors bröst. Utan er skulle alla stannat innuti, och ingen skulle våga ta steget utanför. Världen är tack vara er.