Rebecka

Detta inlägg tillängnar jag finaste Rebecka. Jag är så glad att du kom in i mitt liv. Att vi båda sjöng i samma kör, i samma stämma. Ständigt söker jag människor som jag mår bra av att vara med. Och när du klev in genom dörren i sal 010 så visste jag att du var underbar.
Jag skiver inte detta för alla fina saker du säger hela tiden. Jag skriver detta för att du alltid finns där när man vill skratta eller gråta. Vad skulle jag göra, utan din hand, dina ögon, ditt leende? (och faktumet att vi båda var fula som barn)

Tack för att du finns i mitt liv, för det finns ingen som är mer äkta än vad du är. Du är underbar Rebecka, underbar.

Jag älskar dig.

Kommentarer
Postat av: Rebecka såklart.

Jag tänker inte skriva någonting, det skulle bara bli fel.

Men låtsas att du gräver dig in i mitt hjärta och sätter dig i din mest bekväma ställning, lyssnar på din favoritlåt och läser dina favoritcitat från favoritförfattare, och stannar där inne för evigt.



(Det är då jag säger att det inte är din fantasi, utan ren och skär realism. Permanent.)

2009-09-23 @ 22:55:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0