hzr

Jag har förlorat kontakten med min kropp Är den ens min? Är det min hand som mina ögon ser? Är det mitt hår som jag färgar? Mina ögonbryn, mina ögonfransar som jag målar? "Känn på väggen med handen, påminn dig själv om att du finns." Jag drar höger fingertoppar mot vänster handflata, byter och drar höger handflata mot vänster fingertoppar. Jag känner hur mina nervtrådar aktiveras, men känslan av känslan aktiveras inte. Den hamnar i underläge. Jag hamnar i underläge och den yttre världen hamnar i överläge för den hånar mig. Hånar mig och säger att den finns, den finns mer än mig.

Att jag förlorat kontakt med verkligheten skrämmer mig. Jag önskar att jag kunde ta denna rädsla som kryper som en myrstack i lungorna och göra någonting av den. Skapa den. Omdirigera den till någonting större, betydande. Men vad definierar det? Nu tittar jag istället på en vit ruta som säger "Rökning dödar.". Tidigare var jag rädd för att varje cigarrett förkortar livet med sex minuter, att mina lungor kommer bli som två skrumpna trasor. Jag brukade rygga tillbaka när jag såg en rökares lungor bredvid en icke-rökares. Men nu försöker jag röka ut myrorna. Så jag sotar mitt inre, och fimpar morgondagen.