Jag talade med solen. Den berättade för mig varför den steg upp, varför den entrade just mitt rum. Varför den inte lät det vara evigt mörker här, så som det är på insidan. "Insidor är alltid det", berättade jag för solen. Solen svarade att den ville visa att även om allt känns som evigt stillastående så är den inte det. "Jag finns, och om du märker det finns du", sa den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0