standby
du är inte en sån som kryper på golvet
Jag väntar på att 16 ska försvinna. Snart kan jag göra något av mig, snart kan jag förändra världen. Jag ska förändra världen.
prosit
Nu ska jag förse er med lite musik,
ni med kyliga vinterhjärtan
...en fluga kommer aldrig förstå vad ett lejon är...eller...ja...
Så...en nyponsoppdrickande vän sa att jag skulle skriva lite på min blogg, jag kan medge att jag är ganska seg som kola när det gäller att uppdatera bloggen.
Jag kan tipsa som en låt, Farda med Laleh är så fin, och jag älskar den även om jag inte förstår ett ord hon sjunger (ja, alltså hon sjunger på persiska på den låten) - men sättet hon sjunger på kramar om mig.
Jag har lyckats dra på mig...någonting. Det är i varje fall hosta, öronsmärta och ryggont. Min gissning landar på Håkankonserten i helgen, men om detta är konsekvensen så är jag villig att ta den. Den konserten, och den helgen var helt perfekt.
Jag måste nog göra några mattetal för att känna att jag gjort något vettigt idag...jobbigt, men det sägs att det är bra med matte.
tillbaka från kärlek
Efter en perfekt konstert, med perfekta människor. Det är sådana stunder jag lever för, musiken, skratten och resandet.
Det vore överflödigt att skriva mer, läs denna artikel så får ni veta hur det var att vara där, och bilder från konserten kommer.
ligg inte i din bubbla och låtsas
för mycket tankar
för mycket känslor
för mycket hjälplöshet
för mycket verklighet
för mycket filmgråt
för lite...
Idag har verkligen varit:
He who does not see does not weep.
back on track... eller nåt
Jag hade min första fiollektion på snart ett år. Och detta är vad jag börjar med,
jag känner mig peppad!
den fastfrusna tiden
Det gör ont
när telefonen biter mig
i kinden
och när den svarta rösten
sätter sig
någonstans
sammankopplad mellan
hjärtat och lungorna
Det gör ont
att andas
det gör ont
att inte våga
tro på
livet
på
återvändo
på
en dag till
i
fluffiga skratt
med
tepoesi
och
nyhetsallvar
Tankarna tillåter mig
att ligga sömnlös
vid
avgrunden
och
lukta på den
avlägsna parfymen
av luft
luft som är tung att andas
för tung att andas
Det gör ont
att se solen
stiga upp
för imorgon
och känna att
teet blivit kallt
Och Det gör ont
att veta
att porten till
din själ
inte
rör vid
min.
...denna dikt är till Dig
grattis emma
Jag kom nyss hem från min älskade Emmas födelsedag, jisses, den människan är så underbar. Och så satt vi halvdöda runt klockan halv tolv och återskapade minnen genom att lyssna på My Chemical Romance. För runt två år sedan var vi totalt sålda på dem, men sen...senare var det inte en så big deal längre. Men när vi låg där i Emmas mysiga soffa, med The Green Mile på mute så lyssnade vi på vissa låtar och mindes. Mindes varför vi var så sålda, varför vi var så djupt och innerligt förälskade i musiken. Varje sekund tog tag i våra lungor.
Och jag bryr mig inte om vad omvärlden har satt för "stämpel" på det bandet, eller andra band. Så länge jag känner någonting starkt för något så bryr jag mig bara om just den känslan, och inte vad någon annan tycker om just det bandet, eller någonting annat för den delen.
För varje ton var perfekt, varje ord var perfekt, varje låt..var perfekt...
rakt igenom.
